Hur kunde det bli så här?
Kerstin Wickman, Gösta Blücher, Richard Murray, Inga-Britt Ahlenius, Ola Andersson, Olle Wästberg
Så löd rubriken på en debatt i ABF-huset 23 maj. En panel med Inga-Britt Ahlenius, Ola Andersson, Gösta Blücher, Richard Murray, Kerstin Wickman och Olle Wästberg, skulle besvara frågan från ett demokratiskt perspektiv. Lars Epstein citerar Ola Andersson på sin blogg och sammanfattar i rubriken: "Ingen vill egentligen ha Nya Slussen, inte ens politikerna själva". Det stämmer inte. Det finns många - uppenbarligen starka krafter - som visst vill ha den, kosta vad det kosta vill verkar det som dessutom.
Jag har drivit den här sajten i sju år. Om vi nu förlorat striden, vilket Inga-Britt Ahlenius påpekade inte är så säkert, och jag tycker inte heller det är helt kört, så var det ett bra initiativ att summera och dra lärdom. Men jag kände mig blåst när jag gick hem. Alla debattörer hade sina egna svar på frågan varför det gått åt skogen. Och visst, förklaringen är inte enkel och det finns inte en enda. Men jag hade ändå av en så namnkunnig panel väntat mig lite mer helhetstänk kring frågan, att man satt in den i ett större perspektiv: hur den hänger samman med samhällsutvecklingen under de senaste trettio åren. Demokratiskt underskott råder ju verkligen inte bara kring Slussen, det finns massor av betydligt allvarligare exempel på det.
I ABF:s information till mötet kunde man läsa: "När politisk hederlighet, samråd och juridik spelat ut sin roll, vem ska man då vända sig till?" Spelat ut sin roll! Starka ord. Om det förhåller sig så är läget naturligtvis hejdundrande allvarligt vad gäller vår demokrati, inte bara kring Slussenfrågan. Då är frågan inte bara vem man ska vända sig till utan - vad gör vi för att rädda den? Vad tyckte panelen egentligen vi ska göra?
Vidare från ABFs annons: "Är det så att en ny kultur, ett etablissemang, som domineras av allianser och samverkansmodeller mellan politiker, näringsliv och byggbolag växer fram, en ny svensk stadsbyggnadsmodell?" Så är det nog dessvärre. Och det gäller inte bara stadsbyggnad. Om detta hade jag önskat mig tunga inlägg från panelen, inte med exakt förklaring på varför det blivit så, men gärna med förslag på hur vi kan vända utvecklingen. Vi måste hitta svaren, inte bara för att förstå utan för att kunna fortsätta kämpa och lyfta blicken, bli lite klokare för att försvara demokratin.
Kvällen behållning var Stina Oscarsson som var moderator. Hon gjorde ett försök att vidga perspektivet genom att påpeka att frågan om värdlandsavtalet med NATO har behandlats på ett lika odemokratiskt sätt som Slussen, om inte värre, och då är det dessutom en fråga av hundrafalt större dignitet än Nya Slussen. Men den tråden tog ingen upp. Den gamle politikern Wästberg blockerade den snabbt på politikervis och förpassade en intressant koppling till tystnad. Men kvällen skulle ju handla om demokratins urholkning och då är det intressant att jämföra med en så aktuell och viktig fråga som värdlandsavtalet och hur den hanterats. Natofrågan visar också att det är en återvändsgränd att söka förklaring till Slussenfiaskot i att det råder Vilda västern i kommunerna men ordning i staten som Inga-Britt Ahlenius argumenterade för. Ty värdlandsavtalet är ju en statlig, nationell angelägenhet! Därmed inte sagt att hon inte har rätt i hur lagar, förordningar, juridik och revision har brister i det kommunala styret som bör åtgärdas. Slussendebatten har inte skärskådats i ett samhälleligt fågelperspektiv. Det har varit en av de stora bristerna hos oss alla. Z-salen var knökfull, men som vanligt med en snittålder nära pensionsstrecket. Varför? Är ungdomar oengagerade? Inte alls. Men de är unga, framåtblickande, långsiktiga. De vill sätta in även lokala frågor i ett större perspektiv, se sambanden med det som oroar dem för framtiden: risken för krig, klimatkris och ekonomisk kris som hotar välfärdssamhället. Det är bra att bevara Slussen men inte om vi inte samtidigt förmår bevara välfärden, ge de unga jobb och bostäder. De sambanden skulle jag önskat mig panelen dristat sig snacka om för att få svar på frågan hur kunde det gå åt pipan med Slussen. Som ABF skrev: Varför växer det fram en ny kultur, ett etablissemang, som domineras av allianser och samverkansmodeller mellan politiker, näringsliv och byggbolag? Paneldeltagarna hade olika förklaringar men i sak var man överens om kritiken mot Nya Slussen och de demokratiska bristerna. Mötet hade kunnat avslutas med ett gemensamt uttalande som sammanfattat både kritiken mot Nya Slussen och oron för den urholkade demokratin. Låtit vår demokratiska stämma ljuda till stadshuset, regeringen, UNESCO, till alla flata media, och till vänner och bekanta, på gator och torg. Då hade i alla fall något konkret kommit ut av seminariet, åtminstone hade jag inte gått därifrån ensam och lite uppgiven. Är det någonting som hotar demokratin så är det när människor känner sig uppgivna och maktlösa. Den måste vi försvara tillsammans, lagar och förordningar ska finnas men är ingen garant, den verkliga garantin är vi själva. Bernt Lindgren
|