Treklöver eller T-kors? Skriv ut Skicka sidan
Av Bernt Lindgren   
2011-12-11

RysstorgetI morgon avgör Stockholms kommunfullmäktige Slussens framtid. Och därmed Stockholms framtid. Vi får hoppas på det bästa brukade min far säga när svårigheter tornade upp sig. Jag hoppas på att förnuftet segrar över politisk prestige, partidisciplin och girighet.

Nio av tio vill värna om den världsunika panoramavyn från Mälaren till Saltsjön. Och många andra viktiga synpunkter finns. Men det Slussen framför allt handlar om är dess betydelse som förbindelselänk mellan söder och norr, som en entré till Stockholm. Så har det varit alltsedan stadens tillkom just i denna trakt. I sju hundra år var Slussennäset den enda möjligheten att passera  landvägen över Mälaren och Saltsjön.

Under 30- och 60-talen tillkom Västerbron, Söderleden och Essingeleden. Men fortfarande spelar Slussen en huvudroll i den besvärliga topologi ur trafiksynpunkt som Stockholm kämpar med. Slussen kommer även framöver att vara en strategisk punkt för fordonstrafik, inte minst kollektivtrafiken. Slussen är idag näst Centralen den knutpunkt där flest resenärer passerar. Och för cykeltrafiken kommer dess betydelse att växa kraftigt och för alla oss som envisas med att ta oss fram på de fötter vi skapades med är Slussen helt avgörande, där spelar de alternativa förbindelserna mindre roll. För alla som tvingas ta sig fram med rullstolar och andra hjälpmedel är också Slussen det huvudsakliga valet.

Varför vill alliansen ersätta en fungerande trafiklösning med en t-korsning som utan tvivel kommer att orsaka köbildning för alla trafikslag?

T-korsningar användes i hela världen och Stockholm kan inte byggas som ett undantag är ett försvar som emellanåt skymtar fram men som ju egentligen inte är mycket till försvar. Slussen med sin speciella topologi, Hornsgatan och Katarinavägen som löper ner mot näset i en lucka på den långa förkastningsbranten som utgör vad vi kallar Söders höjder, är om något ett undantag. Bara för att T-korsningar kan fungera i många fall så är det ingen lösning för Slussen.

För vad händer till exempel om det blir stopp på den enda bron? Vart ska all trafik ta vägen då? Vad är alternativen? Det går ju inte med den nya lösningen att enkelt nå vare sig Munkbron, Stadsgården, Söder Mälarstrand eller Söderleden. Vilken väg ska stadsbussarna ta? Och utryckningsfordon?

Som bussförare i stadstrafik vet jag att man inte kan planera bara för trafik som fungerar som tänkt, utan man måste ständigt vara beredd på omläggningar när det inte flyter. Och det gäller både sekundsnabba ändringar som fattas av förarna själva när oönskade situationer uppkommer (gäller i högsta grad utryckningsfordon) och sådana som kan planeras långt i förväg, t.ex. för parader, demonstrationer och tävlingar typ Maraton.

Dagens Slussen är genialisk ur den synpunkten för att där finns så många tänkbara kombinationer att lösa problem. Slussen är en problemlösare. I en T-korsning finns bara valet att svänga åt endera hållet, det går inte ens att vända, i alla fall inte för större fordon eller trafiksäkert.

Slussenutsikt

Det som gör att Slussen har så stora möjligheter att vara problemlösare är att den består av två broar, planskild korsning, treklöverslingorna, påfartsramper och två torg som går att runda (Södermalmstorg och Karl Johans torget). I stadsbusstrafiken utnyttjar vi dagligen dessa möjligheter. Och mången gång har jag sett utryckningsfordon göra det. Det är till exempel lätt som en plätt att idag ta sig från Hornsgatan till Stadsgården om man vet hur man ska köra (ibland har jag sett i debatten påståenden om att det inte går idag heller – men cirkla bara i treklövern och ta rampen under Café Strömmen och vips är man utan en enda korsning eller ett enda trafikljus ute på Stadsgården).

Antalet trafikanter på stadsbussarna som passerar Slussen väntas öka från 60 000 till 100 000. En stor del av dessa trafikanter byter färdmedel vid Slussen, från och till tunnelbana, Nacka-Värmdöbussar, Saltsjöbanan, hissen och båtar, och förstås även mellan stadslinjerna. Det är därför så viktigt att vi kan nå och passera Slussen även när problem uppstår.

Vad är det för problem? Här är några exempel.

En första maj-demonstration, Prideparad, Stockholm Maraton eller Victoriabröllop ska gå av stapeln. I Slussen kan då i god tid planeras för omläggningar där linjer via den planskilda korsningen tillfälligt tar en annan väg eller gör en vändning i treklövern eller runt Södermalmstorg.

T-banan har driftstörning. Ersättningsbussar kan då vända vid Slussen och angöra någon av alla dess busshållplatser. Vändningar av tunga fordon kommer i Fosterförslaget att tvingas utnyttja ett område begränsat av hela Gamla Stan, Renstiernas gata, Medborgarplatsen, Timmermansgatan.

En olycka har inträffat på Skeppsbron (eller annan plats) som orsakar långa köer. Samma sak här, bussarna kan i Slussen ta en alternativ färdväg utan problem.

buss och båt

Stockholm är den stad i Norden som har störst problem med trafikproppar (borgarrådet Ulla Hamilton redovisade nyligen en strategi för att öka framkomligheten i Stockholm). Dagligen uppstår köer. Bussar kan då använda Slussen för att vända, ty när längre förseningar uppstår blir det  överskott på bussar i ena änden av stan och underskott i den andra, det blir då nödvändigt att vända vissa turer utan att gå till ändhållplats. För att ändå orsaka minst trubbel för trafikanterna är en vändning vid Slussen lämplig eftersom de flesta ska dit för att byta färdmedel.

En buss går sönder på linjen. Om den utgör trafikfara tas den naturligtvis omedelbart ur trafik. Annars görs vagnbytet gärna vid Slussen av samma skäl som ovan, det blir på det viset minst problem för trafikanterna. Det blir också enklast för den förare som kommer med ersättningsbussen att vända den trasiga och ta den till garage (t.ex. genom slingorna och rampen ner till Stadsgården).

Flexbussar har till uppgift att snabbt ta över en linje när en vagn får problem. De kan använda Slussen både för uppställning, vändningar och för att ta över och lämna över trafikanter till ordinarie vagn (vid Slussen av samma skäl som ovan).

På ett stort möte om Slussen i våras med politiker och projektledningen ställde jag en fråga om T-korsningen och fick av Martin Schröder det ärliga svaret: den frågan har ingen lyft. Trots år av utredningar och miljoner i projektutgifter. Jag skrev då en artikeln SvD om detta. Men trots en livlig debatt där både politiker och företrädare för Slussenprojektet deltagit har ingen gått i svaromål i denna fråga. Det enda svar jag kunnat notera är att SL skulle ha godkänt upplägget. Det är nog i och för sig dessvärre sant om man ser till deras officiella utlåtande, men vid närmare efterforskning har det visat sig att kunskaperna inte är på topp. SL är idag framförallt en beställarorganisation som tappar alltmer av sitt kunnande när det gäller hur man i praktiken driver busstrafik. Och Keolis, ägt av de franska statsjärnvägarna och som idag driver busstrafiken i innerstaden, intresserar sig inte för Stockholms framtida trafikproblem.

Den här allvarlig bristen på vidsyn och att Stockholms största stadsbyggnadsfråga i vår tid kan kommat att beslutas med knapp majoritet – kanske bara 3 rösters övervikt - när det egentligen borde finns en bred överenskommelse, gör att Slussen kommer att fortsätta debatteras. Frågan kommer inte att vara avgjord med måndagens fullmäktigebeslut.

Personligen anser jag att den bästa lösningen vore att utgå från dagens konstruktion. Renovera och rekonstruera den samtidigt som man gör nödvändiga förbättringar och förändringar. Om biltrafiken kan hållas vid väntade 30 000 fordon per dygn, eller minskas, och kollektivtrafiken nästan fördubblas så kan man med fördel använda en del av utrymmet på de två broarna för genomgående busskörfält. Större ytor kan också ges till cyklister och fotgängare.

Men Slussen har också i sin nuvarande skepnad stor potential till nya funktioner. Bussterminalen, som är gammal bangård och egentligen aldrig var planerad som terminal, kunde moderniseras och bli till en fantastisk pelarsal. Bussterminalen har ett utmärkt läge med några tiotal meter från ankommande bussar till tunnelbanan jämfört med den nu planerade där avstånden mäter i hundratals meter. Gången från terminalen mot Blå bodarna kunde bli ljus om man slår ut den östra icke bärande väggen och intill den anlade ett terminalkafé med nedgångar till varje plattform. Det skulle få samma oslagbara utsikt över Saltsjön som vi bussförare idag har i vårt personalrum.  Kapaciteten i terminalen är förvisso för låg för framtiden, men vi vet alla det är en tidsfråga innan tunnelbanans blå linje byggs ut mot Nacka och då räcker den nog till. Bättre då att lägga de stora pengarna för terminal i Katarinaberget på den. Det runda huset där Bergs arkitektkontor idag huserar kunde moderniseras och byggas på med en eller ett par våningar och bli ett café med panoramautsikt över Mälaren och Saltsjön och med  information om Stockholm och dess framväxt för turister. Garaget vid Karl Johan-slussen kunde förvandlas till utställningslokal i världsklass, torget ovanför kunde delvis terrasseras ner mot slussrännan. Istället för en stor galleria kan idag oanvända utrymmen göras om till lokaler för butiker. Det är några idéer till bättre utnyttjande, jag vet att det finns många fler.

KF-husen

Och inte minst, den nuvarande konstruktion som består av 24 delar kan åtgärdas sektionsvis och skapa betydligt mindre störningar i trafiken under byggperioden än Fosterförslaget som tidvis kommer att leda till kaos inte bara för oss bussförare utan för all trafik, privatbilism såväl som nyttotrafik. Det kan i själva verket leda till stora problem för Stockholms näringsliv, särskilt som Sergels Torg och Klarabergsgatan ska renoveras under samma period. Vi bussförare vill inte vara med om det kaos – fast mångdubbelt större - som 200 meter spårväg häromåret orsakade oss och som tärde på vår och våra trafikanters hälsa. En del av Slussen, rampen från Katarinavägen mot Skeppsbron, där normalt 2:an och 76:an ska gå, har varit avstängd i flera år nu. Den delen skulle man kunna arbeta med redan idag utan att det ens skulle leda till ytterligare försämring i framkomligheten.

Renovering eller nybyggnad, det fullmäktige kunde göra är att tillsätta en oberoende medborgarkommission med bred politisk och kunskapsmässig förankring för att granska slussenfrågans hantering och finna en lösning som flertalet kan ställa sig bakom. Uppgiften skulle vara att göra ett omtag och skapa en långsiktigt hållbar lösning som tar tillvara alla synpunkter och idéer som framkommit i debatten och väga samman Slussenproblemet med hela Stockholms utveckling.

Jag hoppas senare kunna återkomma med visualiseringar av Slussens nuvarande flexibilitet och en utförligare beskrivning av alla de idéer som finns hur vi kan ta vara på möjligheterna till utveckling och nyskapande i Slussen.

Om du tycker att mina synpunkter är läsvärda använd gärna brevikonen längst upp till höger för att mejla artikeln till politiker och andra som bär ansvar för Slussens framtida gestaltning. Eller mejla dina vänner.

Bernt Lindgren
Bussförare i Stockholms innerstad