Slussen - mer insikt än utsikt! Skriv ut Skicka sidan
2010-04-30

I den diskussion som nu är så livlig kring förändringar av området kring Slussen är ett tungt argument de utsikter som kommer att försvinnna. Nya, stora hus kommer att skymma både utblicken mot Saltsjön och den mot Riddarfjärden. Dessutom kommer Stomatol-skylten att skymmas!
Detta är riktigt illa.

Men, det kan behövas ett djupare perspektiv på problemet. Det finns många utsikter i Stockholm. Från Fjällgatan, Kaknästornet, Slottsbacken och Skinnarviksberget, för att bara ta några exempel.
Men vid Slussen är det inte primärt utsikter det handlar om! Här behövs i stället insikter om vilka kvaliteter det är i Slussenmiljön som skapar ett så starkt och brokigt engemang.

Slussen är ett unikt stadsrum där en brokig, låg bebyggelse på Södersidan ramas in av Katarinahissen, KF-husen, berget med det lilla stenhuset, de märkliga taken vid Urvädersgränd och de höga husen vid Södermalmstorg. Natur och bebyggelse skapar tillsammans nästan en halv amfiteater, en hommage åt  Saltsjön/Mälaren och fantastisk en infattning åt ädelstenen Gamla stan.

Som rännilar på väg mot ett större vatten är vi många som rör oss längs Katarinavägen, Hornsgatan eller nerför Thor Modeens trappor, ner mot amfiteaterns botten för att bli en del av något större varje morgon. 
Den som i stället kommer upp ur tunnelbanan förenas med oss och möts av ljuset, av öppenheten och vattenytorna.

Men detta är inte utsikter! Slussenområdet erbjuder oss i stället insikter om att vi alla är en del av något mycket större. Här blir vi människor delar i landskap med berg, vassa klippor och vatten. Vi blir ett med en stadsmiljö formad under århundraden  som samlar upp oss alla och sprider oss vidare åt olika håll.

Den insikten, som för de flesta av oss är omedveten, ger mig på någon sekund ett självklart och starkt argument för att leva vidare, att göra något bra också av denna dagen.  Förhoppningsvis har mina elever glädje av den förnyade livsviljan och kraften när jag stiger in i lektionssalen och börjar dagens arbete.  
Slussen är en kulturmiljö. Dessutom en kulturmiljö av riksintresse och som sådan skall  den skyddas mot förstörelse och ingrepp. Till detta har vi både lagstiftning (Kulturmiljölagen), myndigheter (Riksantikvarieämbetet) och stadsantikvarier (Stadsmuseet).

Men hur skyddas denna unika kulturmiljö av dem som är anställda för att göra just detta?

Inte vårt bord just nu, säger Riksantikvarieämbetet när debattens vågor går som högst och kunniga inlägg är av nöden.

Vi får inte säga så mycket säger en ängslig tjänsteman på Stadsmuseet och sneglar mot Stadshuset. De tycks alla ha glömt bort (eller aldrig läst?) portalparagrafen i de nya kulturpolitiska målen: "Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund".

Kultur är inte bara teater, konst, litteratur. Det är också våra kulturmiljöer, vårt kulturarv och allas vår rätt att värna det som gör att vi växer som människor. Att värna det som hjälper oss att orka fortsätta vara aktiva demokrater.